Jag drömmer om att fasa ut min sjukersättning. Detta har jag nämnt på Mastodon. Jag har tankar på att starta en firma med utgångspunkt på konst,konsthantverk och poesi.
Även samarbeten inom dessa områden.
Jag vet att det är ett svårt område. Och de estetiska yrkena verkar inte vara så hårt prioriterade på politisk nivå. Jag vet att både V och MP vill satsa på en kultur öppen för alla att ta del av och att utöva själv.
Ev kan jag försöka hitta ett sk " brödjobb " som accepterar att jag jobbar på mina villkor. Att hålla inspirationsträffar kan också vara en väg.
Jag tror att de flesta skulle kunna bidra på arbetsmarknaden om de fick anpassa arbetet efter de egna förutsättningar. Det är inte alla som passar inom välfärdsyrkena eller industrin. Men alla vill känna sig nyttiga och att man kan försörja sig själv.
Detta kanske är en utopi men det skulle behövas en specialanpassad arbetsmarknad för folk med funktionsnedsättningar. Samhall är ej ett pålitligt alternativ då de är ett bemanningsföretag numera och kan inte anställa vem som helst längre. Det har varit så i drygt 10 år.
”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är en utopi värd att hålla fast vid.
Självorganiserade sociala företag känns som ett intressant alternativ. Jallatrappan är ett framgångsrikt exempel inom catering men även solidaritetshandel, vardagsnära tjänster m.m borde kunna funka. I Ådalen har vi drömt om att dra igång återbruksverkstad.
Ett socialt kooperativ utifrån de inbjudande ryggarnas princip kanske vore en väg att gå?
Denna princip innebär: -Inga möten där inte alla är med, den som lämnar återbud ansvarar för att boka nästa möte -De som är med är rätt personer -Gruppen i sig tar sig rådighet i egenskap av en konstituerad församling -Arbetet rör sig i tillitens hastighet.
Kraftvärn och Matvärn jobbar utifrån dessa principer, det finns också starka paralleller i arbetssättet inom AA/NA. I Kraftvärn har vi dessutom framgångsrika erfarenheter av att övervinna byråkratiska institutioner genom radikalttillitsskapandre.
Håller med! Dagens arbetsmarknad är inte anpassad efter folks behov. Inte ens anpassad efter full sysselsättning
